Magnus Petersson, Santérus förlag, Stockholm 2003, 338 s.

Historiker Magnus Petersson(f.1972) har arbeidet med forskning og undervisning på Försvarshögskolan i Stockholm siden 1998, og leverte høsten 2003 sin dr.fil-avhandling om de norsk-svenske sikkerhetspolitiske relasjonene 1949-1969.

Under de år det kalla kriget formades, splittrades den nordiska säkerhetspolitiska kartan. Finland ingick 1948 den s.k. Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten (VSB-pakten) med Sovjetunionen. Norge, Danmark och Island anslöt sig 1949 till Atlantpakten (sedermera NATO) och kopplade därmed sin säkerhet även formellt till de västliga stormakterna. Sverige stod från april 1949 ensamt i Norden utan formella stormaktskopplingar. Efter det kalla krigets slut har det dock visat sig att svensk säkerhetspolitik i praktiken liknade den danska och den norska mer än vad man kunde få intryck av i svenska officiella deklarationer.

Syftet med denna bok är at belysa hur Sverige och Norge, två länder med på ytan så olika säkerhetspolitiska inriktningar, i praktiken kunde nå en så hög graf av säkerhetspolitiskt samförstånd och var gränserna gick för detta samförstand.