Del 1:
Unionsuppl�sningens byr�kratiska bestyr

Utrikesdepartementet, meddelande till konsulaten 31/10 1905:
"Kungl. Majt har den 26 innevarande m�nad utf�rdat en lag om upph�fvande f�r Sveriges del af den till best�mmande af de genom f�reningen emellan Sverige och Norge uppkomna konstitutionella f�rh�llanden antagna Riksakt, samt erk�nt Norge s�som en fr�n unionen med Sverige skild stat.

D� p� grund h�raf det hittills best�ende gemensamma svenska och norska konsulatv�sendet upph�rt, har jag �ran anmoda Eder att i enlighet med Kungl. Majts d�rom denna dag fattade beslut h�danefter endast nyttja ben�mningen kungl. svensk ...

- - -

Ni kommer framdeles erh�lla ny flagga, vapenpl�t och st�mpel. Intill dess nya vapenpl�tar och st�mplar hunnit anl�nda, m� de hittills anv�nda begagnas med iakttagande d�raf att i texten kring unionsvapnet Norges namn �fverstrykes eller utpl�nas.

Ni behagade underr�tta vicekonsulerna i Edert distrikt om det gemensamma konsulatv�sendets upph�rande samt p�peka f�r dem, att de i sin tj�nsteut�fning endast �ga nyttja ben�mningen svensk vicekonsul. Ni torde �fven meddela mig, huruvida n�gon af dem �nskar erh�lla afsked fr�n sin befattning."

�ven en dramatisk v�ndpunkt som unionsuppl�sningen mellan Sverige och Norge 1905 har sina byr�kratiska och diplomatiska rutiner. Att unionsuppl�sningen var en v�ndpunkt i nordisk historia kommer n�rmast i bakgrunden n�r de praktiska problemen om vapenpl�tar och st�mplar ska l�sas. Nu blev Norge f�r f�rsta g�ngen sedan medeltiden en helt sj�lvst�ndig stat och Sverige miste slutgiltigt de sista resterna av sitt stormaktsv�lde.

F�rutom att skilsm�ssan mellan l�nderna kr�vde vissa formella �tg�rder illustrerar ocks� det korta meddelandet till konsulerna n�got mer:
- Unionen uppl�stes med fredliga medel.
- Symbolerna var viktiga i f�rh�llandet mellan l�nderna. Detta hade f�r �vrigt redan demonstrerats 1899 d� Stortinget slutgiltigt besl�t - mot kung Oscar II:s vilja - att unionsm�rket skulle avl�gsnas fr�n den norska handelsflaggan ("flaggstriden").
- Konsulatfr�gan var inblandad i unionens spr�ngning.

Striden om unionen, eller mer exakt det norska str�vandet efter sj�lvst�ndighet, m�ste ses i ljuset av 1800-talets h�ndelser. Perioden kan betecknas som nationalismens �rhundrade. Utstr�cks tiden till f�rsta v�ldskriget f�ngas de nationella r�relsernas framg�ngar in �nnu b�ttre. Antingen enades splittrade nationer som den italienska (1861) och den tyska (1871), eller ocks� skapades en m�ngd nya stater ur de imperier som f�ll samman 1918 (�sterrike-Ungern, Ryssland).