Del 8:
Effekter av unionen - unionsfrågan - unionsupplösningen

Man bör skilja mellan själva unionens resultat och unionsupplösningens effekter. Ett tredje avskiljbart perspektiv rör betydelsen av unionen som politisk stridsfråga.

Unionens resultat:
-  Säkerhetspolitiskt var den påtagligt lyckad. Unionstiden var en lång, fruktbärande fredsperiod.
-  Ekonomiskt är svårt att utskilja just unionens betydelse för framstegen. Lika mycket berodde utvecklingen på nationalstatens (infrastrukturen ordnades på nationell nivå) och liberalismens förtjänster. Unionen hade varit mer betydelsefull både före 1814 och efter 1905 (Francis Sejersted) Ändå medförde unionen vissa resultat. Mellanrikslagen var mer lönande för Norge, men genom att handelsförbindelserna stimulerades gynmnades även Sverige.

Unionsupplösningens effekter:
-  För Norges del lösgjordes den extraordinära politiska alliansen radikalism och borgerlighet. Venstres näringslivsintressen kunde samverka med Höyre och grunden lades för venstres politiska dominans syftande till att motverka den socialistiska frammarschen.
-  För Sveriges del uppfattades unionsupplösningen av högern som ett tecken på nationell svaghet. "Unghögerns" ledande namn Rudolf Kjellén ansåg att landet led brist på mannamod, men överflöd på feminitet. Receptet blev nationell samling. Liksom målet 1809 hade varit att "Inom Sveriges gränser erövra Finland åter" (Tegnér) gällde nu att förlusten skulle kompenseras av en inre återuppbyggnad. Ekonomiska, sociala och politiska reformer kom även att hamna på högerns bord. Även om kungamakten inte önskade det stärktes också parlamentarismen genom att den samlingsregering som bildades för Karlstadsförhandlingarna vilade på en klar majoritet i riksdagen.

Unionsfrågans betydelse:
Den nationella mobiliseringen på ömse håll ledde till två skilda typer av nationalism. Vi fick en norsk variant med tydlig vänsterprägel, eftersom höyre länge verkade för unionens bevarande. Venstre kunde driva nationella och demokratiska frågor samtidigt. Det var en folklig nationalism med kulturella drag både från städernas intelligentsia och från bondesamhället. Stad och land bands samman Partiernas framväxt påskyndades, liksom parlamentarismens och demokratins genombrott. Unionsfrågan gjorde emellertid också att de sociala frågornas lösning sköts upp. Näringslivets män ville undvika en farlig alians mellan radikalerna inom venstre och socialdemokratin. Med unionsupplösningen uppstod en naturlig skiljelinje mellan borgerlighet och socialistisk radikalism. Därmed försenades arbetarrörelsens integration. Arbeiderpartiet kom att innehålla starka radikala grupper som sedermera ledde partiet in i Komintern (om än en kort sejour).