För samtiden och eftervärlden var själva upplösningen ett exempel på fredlig konfliktlösning, något som varken då eller nu är självklart i fråga om nationella konflikter. Med enstaka försök till svenskt krigsdeltagande (Karl XV under tysk-danska kriget 1864) var unionstiden präglad av fredstanken. Till det bidrog också att stormakterna 1905 knappast skulle ha accepterat en krigisk konflikt. Ändå fanns maktspråk med i bakgrunden. Rustningar och krigsförberedelser gjordes på båda håll. Huvudfrågan i Karlstad var gränsfästningarna. Anledningen var svensk fruktan för ett kommande norskt angrepp, ett scenario vi med dagens glasögon, och kanske också med 1905 års, har svårt att förstå.